2019 fick jag en konstig känsla i kroppen, det blev svårare och svårare att kissa. Att gå på puben och ställa sig vid en pissoar var otänkbart - det tog för lång helt enkelt. Pinsamt att stå så länge och se alla komma och gå. Provtagning uppen på psab, lååång väntan på svar. Galna tankar, mörka tankar - ska jag dö nu. Många sömnlösa nätter under kommande år. Dagtid gick det bra, men när familjen somnat kom alla hjärnspöken och dödsångest och rädslan gjorde sog påmind.

2020
sent på hösten fick jag göra mina första biopsier. Först en lite tablett mot infektion sen nio små stick i prostatan, som inte kändes alls. Bara lite obehagligt. Väl hemma så tog jag det lite lugnt. Mitt på dan kände jag mig varm, blev varmare och tog ett par alvedon. På tisdagen så blev jag ännu varmare, febern steg. Vill ju inte vara någon till last, i med fler alvedon. Onsdagen är borta, minns inget alls. Torsdagen lika så, minns dem inte. Fredagen vaknade jag till liv på infektionsavdelningen på Falu lasarett full i elektroder, infarter i armveck och på handleder. Påsar hängandes genoskinliga och rosa - jag hade drabbats av akut blodförgiftning och vart mycket nära att dö. Åsa hade skjutsat in mig till akuten då jag vägrat åka ambulans - ville inte ställa till det. Väl inne där så framgår det av journalen att jag knappt var kontaktbar, hade 41,3 i feber, uttorkad mm mm. Står även att njurarna börjat stänga ner, njursvikt - välkommen tillbaka till livet var det första läkaren sa till mig när jag vaknat upp.
Veckorna efter min hemkomst så luktade jag wc-anka tyckte jag. Det var alla mediciner och all antibiotika som skulle ur kroppen - än idag 2023 kan jag inte med lukten av toalettrengöring.

2022
i november skulle skulle det tas fler biopsier. Jag ville inte. Jag läste på och ville komma till Karolinska för alternativ biopsi provtagning. Väl där fick jag träffa Anna Lantz - vilken läkare. Helt fantastisk, kände ett enormt förtroende och fullständigt lugn mitt i all oro. Allt gick toppen, informativ och proffesionell genom hela provtagningen. Så imponerande. Ett samtal med ett proffs helt enkelt. Efter detta bestämde jag mig för robotassisterad operation trots risker för eventuellt livslångt läckage

2023 i slutet av april opererade jag bort min prostatacancer och var hemma hela maj och ett par veckor i juni. Jag är fri från prostatacancer i min kropp jag är fri från tankar om döden och jag är tät. Livet som jag älskar går vidare.
Har jag förändrats? Ja det har jag. Jag är mer tacksam, mer förlåtande och mer rädd om det jag har.
Gå du med och testa dg om du känner oro. Har du funderingar - tveka inte. Bara gör