Jag har haft en del hinder några gånger på livets stig. Men beskedet om prostatacancer vid 50 års ålder var kämpigt att hantera. Operation, senare strålning för att till sist konstatera spridning vid 52 års ålder. Uträknad och något omotiverad så fick jag sedan en bra bromsande behandling i form av Bitalucamid och framtiden ser bättre och längre ut och när biverkningarna lagt sig lite så är det faktiskt riktigt kul att leva.

Det är stor skillnad på att planera för att leva än att planera för att inte göra det!

KÄMPA och hjälp de som forskar hitta bättre metoder för att upptäcka, bota och behandla

/Titanfarsan