Hej kära vän till Göran - och oss alla i familjen! Det var som alltid full fart på pappa - och hann han ej lida alltför mycket - tack och lov! När han somnade in var det pga av något annat som brast...Tack för du ger ett bidrag till att utrota prostatacancer. Här kommer en lång historia om vänskap och fina minnen - med ett avslut om hur viktigt det är att man tar kontakt med vården, och i tidigt skede propsar på om ett vävnadsprov...

Nu somnade vår älskade far in, mammas älskade make, allas vår vän! Han var lycklig mitt i livet, som alltid fullt med projekt och mitt i naturen mellan blomsterodlingar och kräftfiske, rensning i torpet vid gården där vi växte upp i Normlösa (Torpa Väst Mellangård). Han hade nyss lämnat in bilen på service i Skänninge, och fått besked att det är nog läge att sälja den och köpa en ny då han ju skulle komma att leva längre än bilen. Han berättade det glatt när han ringde. Skulle gå till Kia i Skänninge och byta in VW Tiguanen.

På fredagen den 23:e fikade han och mamma med vännerna på caféet i Skänninge (kanske var du en av dem) - som de alltid gjorde varje fredag kl 11. Man hade talat om döden och hur gamla de var (då det tragiskt nog hade gått bort en väns son på en granngård, pappa tog det mycket hårt). Pappa hade berättat att han skulle bli 80 i februari.

Vi barn såg framemot en helg tillsammans - från Norge och Stockholm - skulle vi samlas i deras mysiga stora lägenhet i huset på Follinge-/Borggatan i Skänninge samt besöka Normlösa (i torpet "Lilla stugan" där "Norge-bror" Nils med familj skulle bo). Helgen då vi äntligen alla skulle ses blev hastigt framflyttat till helgen efter pga sjuka barnbarn.

Men så kom detta tragiska beskedet lördagen den 24:e augusti. Mamma ringde vid halvelva på förmiddagen - "jag kan ej väcka pappa" (det var alltid han som väckte henne och såg till att hon fick frukost och omvårdnad dygnet runt).

Sedan har det varit kaos för oss anhöriga, ja ni vet - mellan tårar, chock och sorg - måste man ta tag i allt praktiskt kring ett dödsfall. Samt ta hand om vår söta älskade mamma. Säga hej-då till vår älskade pappa (morfar, farfar, make). Vi är tacksamma för allt ovärderligt stöd i vår sorg. För att närmsta grannen Carola som sprang över och tog hand om pappa, där i hans bädd (då hade han redan lämnat oss) och lugnade mamma (innan 112 och läkaren var där. Ja, även under dagen tills vi hann fram såg Carola till att hon fick både lunch och vila samt sitta ute och lösa korsord tillsammans (i den stora härliga gemensamma trädgård som hör huset -gamla gården mitt i byn till).

VARMT VÄLKOMNA FREDAG 20 SEPTEMBER KL 10:00 NORMLÖSA KYRKA + MINNESSTUND (anmäl er till Hellbergs begravningsbyrå tel 0142-164 40).
Vi vill göra en fin begravning och minnesstund för oss alla - för att hedra pappas minne. För han var något utöver det vanliga, han hade ett otroligt driv och gjorde allt med perfektion (tog hand om naturens kretslopp med vördnad). Han stod upp för de svaga, både djuren och människorna. Kunde vara lite vresig ibland, haha - men gick att vända när man diskuterade :) Han älskade att det spontant kom vänner förbi, när mobilen ringde varm. När han fick rapporter från Sveriges alla hörn om vädret och hur mycket nederbörd det var (gammal väderstations-mätare som han var för SMHI, på Lilla Brynstorp i Normlösa där vi bodde innan vi flyttade till släktgården). Han visade sin kärlek genom handling - i de vardagliga tingen och samtalen.

Det var ibland oförståeligt hur han hann med allt och var orken kom ifrån- när han kämpade från arla morgonstund tills solen gick ned. Han och mamma drev en stor fårfarm med fina pälsfår och hade 55 bisamhällen. Han och mamma slungade många ton honung varje år (ca 7?!). Förutom trädgårdsanläggare, kördes det skolskjuts, turister och han hade jobbat på sågverk och växthus - yrkena var många.

Vi barn lärde oss att kämpa vid deras sida. Det var så det var att växa upp på en gård med ängar, skog, djur i ladugården och en blomstrande trädgård.Det var fina utbyten mellan gårdarna. Jordgubbsoldaren fick fina skördar och rapsfälten blomstrade lika så. Det byttes lamm, kalvar och annat.

Likaså var det med jakten, ett av pappas största intresse förutom fiske. "Firren" som han kallades på västkusten (Stockholmaren från Sköndal) när han var kock på en fiskebåt som gick ut på Nordsjöns vågor. Firren kräktes och rörde i grytorna parallellt. Han fick många vänner genom livets olika äventyr.

Han ville gå fiskeutbildning i Kalix (tror jag det var) men den lades tyvärr ned. Då blev det trädgårdsskolan i Norrköping istället, något som också låg honom varmt om hjärtat

KÄRLEKSHISTORIAN GÖRAN + KARIN = SANT
När vi hjälpte dem att städa ur huset i Vemdalen inför flytten var det härligt att finna så mycket de båda varit med om och ha chansen att fråga och få veta mer. Det var alltifrån där mor&far möttes på Skeriol, skolan i Mora. Där kärlek uppstod mellan snygga bönan från Vemdalen och snygga Stockholmskillen. De smugglade varandra i tvättkorgar och andra lösningar - mellan killarna & tjejernas hus. Partybilder på twistande par, teaterföreställningar, vävda filtar, kosor och annat. Brev och kort från världens alla hörn. Vänner som fortfarande ibland poppar upp med en hälsning, ett telefonsamtal, ett kort (kanske läser du detta nu och minns).

MINNENA FRÅN FÖRR
Vi fann också att pappa var med och inventerade för vandringsleden uppe i norr, tror det var en sträcka Kungsleden (undertecknad återkommer;). Scout som han var från unga år, farmor&farfar var engaerade och vi fann foton från Ågesta naturreservat m.m. och kungen hälsade på. Även bilder från barndomsår och släkten i Stockholm (Christell, Boberg mfl) samt när de hälsade på släktgården i Normlösa. Pappa växte upp i Sköndal, när det var nytt villaområde. Då gick man genom en skog/dunge och hämtade mjölk hos en bonde. Vi fann även bilder och papper från gården och generationer tillbaka på Torpa Väst Mellangård (som blev till under sekelskiftesreformen, Torpa gårdarna) samt några släktingar från Stora Skonberga och allt vad det var någon till gård inte långt ifrån i norra Östergötlands som jag ej minns namnet på just nu. Det var i New York familjen Nilsson på Torpa kort utvandrade och där föddes farmor Elsie; farfar kom från sydöstra Skåne (där namnet Christell togs i en generation före hans far).

TILLBAKA TILL NU <3
Vi syskon Anna, Nils och Eva har nu även fokus på vår kära mamma Karin. Pappa, som vårdade mamma dygnet runt, var så orolig för vad som skulle hända henne om han gick bort först. Vi barn lugnade honom med att säga att vi givetvis tar hand om mamma och ser till att allt blir till det bästa. Såsom vi tre syskon hjälpte dem att flytta åter till deras älskade Östergötland. Ja, som vi i familjen alltid följts åt och hjälpt varandra genom livets olika skeden.

MAMMA, MORMOR, FARMOR, vår allas underbara vän KARIN - med skrattet och kärleken nära till hands - nu behöver hon oss alla!!

Och vi ber nu till någon högre makt att vi finner ett fint vackert och proffsigt demensboende för mamma - nära oss kära här i Stockholm men kanske inledningsvis i Östergötland. Vi har inte kommit så långt än men just nu känns det nära här Saltsjöbaden-Farsta där vi är i vardagen. Så vi kan besöka mamma ofta! Även ta med henne på utflykter till vännerna i Östergötland (torpet) & Jämtland och hennes älskade Fotingen (mormors barndomsby).

Att ni vår släkt, pappas & mammas vänner också kommer på besök och glädjer henne fortsatt. Hjälper oss att minnas och njuta av nuet!
För älskade mamma - du har humorn och det glada sinnet kvar. Bara du får ha dina sovpausar så är du med oss i samtalet och kommer med din situationskomik. Du gillar när vi återberättar vad som hänt och hjälper dig att minnas vad som nyss passerat. Vi pratar också om mormor Anna och alla vackra minnen från förr.

Tårarna kommer när hon mamma Karin inser nuet, vad som skett - och att hon ej är på "bara en semester" hos döttrarna i Stockholm. Hon säger att hon är glad för alla fina åren med vår far och att han tog hand om henne så fint. Att hon nu inte heller skulle klara allt detta med begravning och hennes liv, om det inte vore för att vi nu tar vid.

De ska täda ett ljus för pappa på caféet i Skänninge på fredag 30 aug, under "gubbfikat" kl11. Vi ska åka åter Östergötland, med mamma, och närvara vid den fina stunden. Prata med prästen Stig från Normlösa och gå till blomsteraffären alla syskon och mamma.

Ja, det blev som tänkt att vi alla tillslut ses... Och mamma & Nils får också träffas. Det kommer bli än mer påtagligt när vi är där, där han pappa/make Göran nyss var... att det är "så tomt utan morfar" som ett av barnbarnen sa...tårar, tårar. Så pappa såg framemot detta att vi skulle sammanstråla samtidigt alla i familjen. Han hade städat så fint, rökt och lagt in en fisk, gjort en massa äppelmos.Han hade fått till en blomsterodling i stenpartiet intill husknuten - där finns nu tomater och persilja, rosor, buskar och blomster. Han trivdes i sitt liv och älskade det och oss alla.


Det har varit så fint att se hur de har stormtrivts med livet - med vännerna från förr samt nyfunna! Det knackades återigen ofta på dörren och någon steg på... Någon hade läst på brevlådan Karin & Göran Christell. Historierna om återseenden och nya vänner är många! Pensionärsgyma, Sya-skidsklubbs gubbar, gubbfika, grannar, jaktkompsar osv osv. Ni är så fina alla! Tack för att ni finns!

Och japp, ni är alla fortsatt viktiga för oss som finns kvar här i familjen, framför allt mamma Karin. Hon är social och behöver oss mer än någonsin! Mamma upprepar och säger ofta att hon är så glad för sina barn och barnbarn - och alla vänner och släkt.

Låt oss hålla kontakten - så får ni veta var man kommer kunna ta en fika eller promenad med älskade Karin:
anna.christell@gmail.com , eva.christell@gmail.com, nilschristell@msn.com

Tack igen och KRAM! Hoppas vi ses, om du har möjlighet fre 20 sep Normlösa kyrka kl 10:00! Efterföljande minnesstund. Vi önskar givetvis att alla som vill och kände sig som vän är varmt välkomna.

Vänliga hälsningar,
Karin med barn Anna, Nils & Eva

Världens längsta men kanske ett av de viktigaste "Ps"-kommer också här;)

Pappa ville att vi skänker ett bidrag till Prostatacancerförbundet. Och hjälp oss att bära vidare pappas predikan till alla manliga vänner. Han var så ledsen över att hans uppdagades försent trots att han sökte vård. Det gäller att be om rätt insatser - i tid.

UPPLYS DINA NÄRA & KÄRA MEDELÅLDERS KILLAR -> ÄLDRE MÄN: Att uppsöka läkare vid upplevda urinträngningar och kräv att bli undersökt vidare. Prostatan ska palperas, dvs att läkaren klämmer & känner för upptäcka eventuella förhårdnader samt KOM IHÅG, viktigast av allt: KRÄV alltid att en BIOPSI tas (ett vävnadsprov). En palpering plus biopsi hade hjälpt att uppdaga pappas prostatacancer i tid; då innan de flyttade upp till Vemdalen när han uppsökte vården (han hade ju så fina PSA-värden, var inget att oroa sig för lugnade han även oss med).

Först i Jämtland när han upplevde att "kisseriet" blev värre och värre samt störde hans nattsömn och leverne över lag. Så palperade läkaren där och kände direkt att här har vi tyvärr något. Bipsoi togs, följt av röntgen osv, osv...

Där var en jättetumör som dessvärre ej gick att stråla; den var för stor och hade spridit sig till bl.a. intilliggande skelett. En för sen upptäckt av en aggressiv tumör med hög risk.

Snabbt in för hormonbehandlingar / cellgifter. Han (och mamma, alltid vid hans sida) var i Umeå samt pendlade mellan Sundsvalls lasarett och Östersund, långa avstånd från Vemdalen.

Såhär behöver det ej vara - för dig / de dina. Vid tidig upptäckt är prognoserna för överlevnad mycket goda. Och vet Du att ni har prostatacancer i släkten, se verkligen till att alla manliga undersöker sig hos läkare frekvent, eg fr.o.m 40 års ålder (även fast sällan yngre drabbas; utan först dyker upp efter 50 - ja ffa när man är äldre).

Undrar du vad en biopsi är?
Det är en provtagning där man tar ett vävnadsprov som sedan skickas för mikroskopisk analys. Biopsin tas enkelt med hjälp av ultraljudsundersökning via ändtarmen.

Ta hand om er alla nära och kära till världens bästa finaste pappa/make/vän/kollega/släkt - we love you all!

Ps2.
Då vi ej känner alla vänner är det fint om du kort bara skriver hur du kände pappa... om det var från skolan, barndomen, jobb, längdskidåkning, dans, spanska kursen, fiske, jakt haha - osv osv. Var du bor och lämna gärna ett telnr/mejladress så vi kan tacka er.